?

Log in

Nittionsjätte amerikabrevet

(Det här inlägget kommer ursprungligen från: http://www.livejournal.com/update.bml)

Det näst sista amerikabrevet...

Nästan hundra amerikabrev, totalt. Jag kommer fortfarande ihåg när jag skrev det första - och hur glad jag blev av kommentarer på bloggen, glada tillrop på chattklienter och fina mail. Det har varit en viktig livlina för mig - genom att det skapar något jag delar med er där hemma i Sverige, en gemensam upplevelse, genom att det ibland har varit en av huvudanledningarna till att jag faktiskt tagit mig ur huset och genom att det givit mig ett forum att hantera kulturkrockar. Jag pratar mycket om Sverige, och er, med mina amerikanska vänner - ibland tror jag att de måste bli enormt trötta på att hela tiden få höra jämförelser och anekdoter! Men om så är fallet är de duktiga på att dölja det under artigt intresse...


Vi håller på att packa nu - en rätt liten flytt blir det (10 boklådor, tre flyttlådor, 6 väskor till planen). Lådorna ska gå med båtfrakt - och det är en spännande historia! Vi vet nämligen inte hur mycket det kostar... Vi tar ner det till hamnen, där vi betalat för en pall. De sveper in allting i plast och sen hamnar det i en container. Någon gång inom två månader kommer pallen, efter att ha varit på diverse ställen och snurrat runt, anlända i någon av Stockholms hamnar. Där tar fraktföretagets ansvar slut, och någon typ av hamnorganisation (det finns flera) tar över. Det kommer kosta typ 200 euro extra i den svenska hamnen till diverse avgifter, men ingen verkar veta säkert... Det är lite läskigt, men så länge det håller sig runt 200 euro är det fortfarande billigare att göra så här än att anlita en fraktfirma, så vi hoppas! Och vi kanske ska vara glada att det kostar så mycket. Den trevlige killen på fraktfirman komissererade nämligen med oss och sa att hade vi bara skeppat till Singapor, så hade det inte kostat mer än kanske $70... Då kände jag att det var bra att vi betalar drägliga löner till de som arbetar i hamnen!

PÅSK!
Påsk i Sverige är mest häxor, en överdos gult och kycklingar. Här är Easter en väldigt religös högtid. Katoliker målar askkors i pannan - vissa går runt och bär på stora tunga kors. Judarna har sin Pesach ungefär samtidigt - högtiden som åminner hur det Moses befriade det judiska folket från Egypten. Vi känner massa judar, inser vi (de flesta är ateister, men likväl kulturellt fortfarande judar, lite som när jag och Mikael går på dop och begravningar), och många av dem gillar att fira Seder (festen/ceremonin som inleder Pesach) "som det ska vara".
Seder har en himla massa olika små deltraditioner - det finns väldigt många regler om exakt hur maten ska vara, exakt hur många glas vin man måste (!) dricka och vem som säger vad vid vilket tillfälle. Det finns en rituell frågor och svar ceremoni, som börjar när det yngsta barnet frågar: "Varför är den här natten olik alla andra nätter", och fortsätter med en rad frågor och svar om judarnas historia. I år var vi inbjudna till en ateistisk vegansk Sedar, men den låg tyvär lite för långt bort - det är synd, jag hade gärna upplevt även en otraditionell!
I affärerna finns det, liksom inför varje stor kristen eller judisk högtid, gott om krimskrams att köpa! Mikael hittade en hel vägg av Pesach-leksaker!


FESTER
Det gäller ju att hinna umgås med alla innan vi far! Vi har varit ute en del med folk, och även ordnat en stor hejdåfest på hackerspacet Noisebridge i helgen.
En av exkursionerna var till en lokal pub som hade Dueling Pianos. Jag vet att jag berättat om dem förr - det är alltså den amerikanska motsvarigheten till allsång! Fast mer pop och rock, mindre folkvisor, och med två musiker på varsitt piano som ömsom tävlar, ömsom backar upp varandra.


Man får önska sånger - och ju mer dricks man lägger till sin sång, desto snabbare dyker den upp. Har man otur så kan pianisterna inte en viss sång, eller så vägrar de helt enkelt spela den av någon anledning - som när Mikael önskade Catina från Star Wars och fick sin önskelapp tillbakakastad :-D


Vi var också uppe på Top of the Mark, den där berömda cocktailbaren högst uppe i ett snofsigt hotell högst uppe på SFs centrala kulle. Den här gången såg vi hela processen med solnedgången: från dagsljus till solnedgång, till mörker. Helt otroligt. Och, helt otroliga drinkar! Jag fick en alkoholfri Jordgubbsdakiri. Ja, alltså, en jordgubbssmoothie :).


PROTESTERA MERA
Klasskillnaderna är ju mycket större här än i Sverige, och det gör också att retoriken är rätt mycket mer aggressiv. En av de största källorna till ilska är frågan om invandrare som är i landet olagligt. De kan vara i USA i decennier och jobba och ligga i, för att sedan deporteras. I och med Patriot Act (efter 9 september-terrordådet) och liknande lagar är det också lättare och lättare att gripa folk som kanske är illegala invandrare. I stadsdelar som Mission, där många bara pratar spanska, rör det upp massa känslor - väggarna talar sitt tydliga språk:



I det här fallet så protesterar folk mot att polisen ska få samla in fingeravtryck från människor som arresteras för mindre brott - har sen inte personen rätt tillstånd i databaserna, så kan de deporteras direkt...

DET FANTASTISKA AMERIKA
Har ni tänkt på hur mycket mer positivt laddat "Sverige" är än "Europa". Europamöbler låter billigt. Svenska möbler låter dyrt. Här används USA och America på allting - från riktigt snofsiga, dyra saker till billigt skräp. Alla tjänar på att uppmuntra patriotism, tydligen. Nyligen såg jag en ståtlig bild av frihetsgudinnan på en antibakteriellkrämautomat, och texten "Freedom from bacteria"! Man kunde tycka att begrepp som Freedom och America borde devalveras genom att det är förknippas med så mycket skräp, men tydligen inte...

Jag lovar ett riktigt bra sista amerikabrev - nu är jag för trött för att skriva mer. Ta hand om er, njut av vårvädret - så ses vi i maj!

Många kramar,
Susanne

Amerikabrev 95

(Det här inlägget kommer ursprungligen från http://amerikabrev.livejournal.com)


Den här veckan har varit något frustrerande arbetsmässigt: jag bråkar med min masteruppsats :(. Men i lördags bestämde vi oss för att ta en turistdag (jo älskling, vi är precis lika turistiga som alla andra kameraförsedda åååh- och aaaah-are som springer fram bland de snirkliga gatorna) och begav oss upp mot San Franciscokullens toppar.
Det är brant här, som ni säkert vet...


...så brant att mina vader kändes som om de skulle kollapsa efter en timme...


... när vi gick upp från Tenderloin, där vi bor. Det finns många historier om hur Tenderloin, detta SFs kanske mest ökända kvarter, fick sitt namn. Här är lite anekdoter saxade från Wikipedia:

There are a number of stories about how the Tenderloin got its name. One says it is a reference to an older neighborhood in New York with the same name and similar characteristics. Another is a reference to the neighborhood as the "soft underbelly" (analogous to the cut of meat) of the city, with allusions to vice and corruption, especially graft. There are also some legends about the name, probably folklore, including that the neighborhood earned its name from the words of a New York City police captain, Alexander S. Williams, who was overheard saying that when he was assigned to another part of the city, he could only afford to eat chuck steak on the salary he was earning, but after he was transferred to this neighborhood he was making so much money on the side soliciting bribes that now he could eat tenderloin instead.[2][3] Another version of that story says that the officers who worked in the Tenderloin received a "hazard pay" bonus for working in such a violent area, and thus were able to afford the good cut of meat. Yet another story, also likely apocryphal, is that the name is a reference to the sexual parts of prostitutes (i.e., "loins").


Ovanför Tenderloin (pust pust) finns Nob Hill, där bor det finare folket. Och ovanför Nob Hill (pust pust pust) ligger Russian Hill. Här är vad Wikipedia har att säga om hur rysskullarna fick sitt namn:

The neighborhood's name goes back to the Gold Rush era, when settlers discovered a small Russian cemetery at the top of the hill. Although they were never identified, the bodies probably belonged to Russian fur traders and sailors from nearby Fort Ross, an old Russian outpost north of San Francisco. The cemetery was removed, but the name remains to this day. There is no significant Russian presence here as the city's Russian community is located primarily in the Richmond District.

Spännande, inte sant? Det är lätt att glömma att Ryssland en gång hade utposter längs kusten ända från Kalifornien till Alaska.

Nå, Russian Hill är också befolkat av rikt folk med fina, välplanerade små town houses. Town houses är radhus som låtsas vara villor, med tillräckligt många olikheter i fasaden för att inte kännas för masstillverkade.


En lite märklig sak vi hittade, var den här skylten, som förkunnar att huset i fråga patrulleras av polisen... Varför får ett privatresident en permanent polisnärvaro? Konstigt, konstigt...


Här uppe finns Lombard Street, en av SFs stora turistattraktioner. Lutningen på gatan är 27 grader, och för att hantera det har man gjort den till en zickzackgata.
Ser du Mikael på trappan till höger?


Vi, och många andra turiststim gick sedan ner mot havet. San Franciscos kända dimma smekte Golden Gatebron...


Vi strosade bort till Pir 39, hälsade på sjölejonen och åt lunch på ett surfarhak. Testosteronstinnhet är ju en del av surfarimagen, så det var inte så oväntat att hitta följande klisterbild där:


Och, ja, det var heller inte oväntat att de sålda en ying-yangsymbol som HELT missade poängen med just ying-yang-symboliken... (Du vet, den lilla pricken av vitt i det svarta, och svart i det vita, som innebär att det ena inte är komplett utan det andra?)


Tror du att det var medvetet? Eller är de bara puckon?

I en annan affär hittade vi en hylla med östeuropeiska delikatesser - och, döm om vår förvåning om det inte invovlerade Swedish Style Vegetable Salad (inlagd tomat och gurka)...


Jag tänkte avsluta veckans brev med två roliga anslag. Det första är från vår favoritszechuanresturang i Chinatown, som har en lunchspecialmeny på engelska och en på kinesiska. Med helt olika priser!! Och, vad jag och vår kompis Quirk kan bedöma, även olika innehåll... :-D


 
Den andra är något som Oscar Wilde har sagt om San Francisco: "It's an odd thing, but anyone who disappears is said to be seen in San Francisco. It must be a delighful city, and possess all the attractions of the next world."


Soliga hälsningar,
Susanne

PS. Om någon har missat det, så letar vi lägenhet i Stockholm: http://www.blocket.se/vi/33198135.htm

Amerikabrev 94

MAT!
De senaste veckorna har vi ätit mycket burksoppor - snabb mat som Mikaels sönderskurna hals klarat av. Men nu är han i princip fullt återställd, så nu har vi kunnat äta Mat!

Bland annat var vi ute på vår lokala korean, en resturang med viss ambition mot elegans - något som inte hindrar den från att ha två storbildstvr på väggarna som visar sportkanaler: det här är USA trots allt. Förutom rätterna vi beställde fick vi in tretton kimchi småtallrikar. En moderlig servitris förstod snart att vi inte hade ätit riktig koreansk mat ("Well, in Stockholm there is this thing called Korean BBQ... You know, where they fry your meat and vegetables in front of you...?" "...We fry our meat in the kitchen...") och visade oss hur det gick till. (Blanda, blanda, häll på massa stark sås, blanda, bland)


På tal om mat, har jag berättat om Grapples? Det är en frukt man får när man ympar ihop vindruvor med äppelträd - den ser ut som äpplen, men smakar som vindruvor...


En annan intressant matobservation jag och Mikael gjorde i veckan var priset på potatis. Vanlig potatis kostar ungefär 24kr kilot här... Vad är det i Sverige? 8kr?


Nedanstående skulle jag inte vilja säga är en vanlig amerikansk företeelse, för jag har bara sett det en gång: en kundvagnstvätt! Precis stor nog för en kundvagn! Det är lite så att man vill ta med sig den hem, så söt är den.


KÖRSBÄRSFESTIVALEN
Nu i dagarna är det körsbärsfestival i San Francisco - kineserna hade sin stora fest för några veckor sedan, därefter irländarna, och nu är det japanernas tur. (Nästa etniska enklav att fira blir mexikanarna på Cinco de Mayo, 5e maj). Vi åt god sukiyaki från ett stånd...


...tittade på märkliga japanka new age religioner - som Happiness Science sekten. De såg mycket lyckliga ut, men något glasartade i blicken... (Om du är intresserad av japanska knasreligioner så fråga mig någon gång - jag läste en kurs om dem på Nanzan Daigaku i Nagoya, och det är ett fascinerande ämne).




 
Och! Viktigaste av allt! Vi såg på en taikokonsert. Taiko är stora japanska krigstrummor - på bilden nedan så har de de mindre storlekarna. De allra största har en diameter på över 2 m, och man sitter ovanpå dem för att trumma. Taiko är helt förtrollande - det går en djup stöt genom mig när jag hör de första slagen...


Och på lördag ska vi på en längre konsert i Japantown - lycka!

KYRKOR
På vägen till Japantown från oss, går man förbi två intressanta kyrkor. Den ena är en Sankta Mariakatedral som tillhör en kristen sekt, och som är en arkitekurstudie i futuristisk vitmålad betong.
 

Den andra kyrkan är i den mer typiska fejknormandiska stilen (ni vet, en 1970-talskyrka som vill se ut som en klädsamt sliten 1500-talskyrka), och tillhör Unitarianisterna. Det är en riktigt spännande sekt, som jag har flera vänner som har tillhört. Här är de kända som den mest kärleksdyrkande, liberal-toleranta, hippiesekten som faktiskt blivit nationsvid, stor och någorlunda mainstream. För att ta ett exempel om hur de ses, så gjorde tv-komikerna Stephen Colbert för ett tag sedan ett skämt om dem: bakgrunden är att det är fastetidre, och som katolik måste han då avsvära sig något som han finner njutbart, och han väljer att avsvära sig religion. "Oh, I'm all empty inside now" utbrister han, och man skulle kunna tänka sig att han skulle fortsätta med att säga något om att det är så ateister måste känna, men istället säger han "this must be what unitarians feel like all the time".
Min bedömning är att de ungefär går att likställa, i teologi och attityd, till Svenska Kyrkan.


F.ö var Dr. Seuss en unitarianist!


PYSSEL
Till sist måset jag få skryta lite med mitt senaste hobbyprojekt - jag har gjort en bit rekvisita till en lajvuppsättning senare i sommar, i form av en klocklåda, med lite speciellt utseende.! Urtavlan laserskar jag. För att få till rätt dimensioner behövde jag sen leka i en slöjdsal för första gången på... 13 år. Tack svenska skolan!

Visst är den fin!



Ta hand om dig!

--Susanne

Amerikabrev 93

(Det här inlägget kommer ursprungligen från http://amerikabrev.livejournal.com)

Oj! Så här försenat brukar inte amerikabrevet vara. Det har varit en rätt förvirrad vecka - hetsig och långtråkig om vartannat.
Min älskade make opererades i måndags och det gick bra, men precis som vi blev varnade så är återhämtningen rätt hemskt. De skar bort hans tonsiller och byggde om hans näsa, och han har haft hemskt ont i halsen, och jobbigt att svälja. Fram till nyligen gick han på starka smärtstillande - och med dem följer också en rätt jobbig avvänjningsprocess. Jag har inte kunnat lämna hans sida utan att någon annan varit här.


SOMMAR!
"Sommar, sommar, sommar, det är dans i Goldengatepark..." (?)
Det är högsommarvärme här just nu, och överallt sträcker sig törstande blommor mot skyn. Kalifornien har ju kronisk vattenbrist, mestadels för att många av dess södra städer ligger i vad som borde vara öken, men som med konstbevattning gjorts om till lyxiga småstäder med fina gräsmattor.

   
Enligt en av våra vänner är faktiskt vattenfrågan anledningen till att nordkalifornier ogillar sydkalifornier så mycket - norra Kalifornien har tillräckligt mycket vatten för att försörja sig egentligen, men inte om de behöver dela med törstiga Syd...


KÖKSKEMI
Vad säger ni, tror ni att det är olagligt att ta in det här i ett flyplan i Sverige?

"THE BLOB. This Gel has an appetite för automobile paint. ut it on a car and it eats the paint down to the metal. Use the special applicator tip to write messages"

"LIQUID NIGHTMARE. Just like the Blob, this powder instead turns water into gel. Where you use it is up to your imagination and where ever there is water. Or plumbing."

"NASAL NAUSEA. This foul liquid exudes aharrowing stench that can overhelm anyone in its vicinity. So powerful, it is classified as a military-grade putricant"


"Putricant" var ett nytt ord för mig...

Vi hittade de här små sötnosarna på "The Spy Store" i San Francisco - en affär som specialiserar sig på allt en spion kan behöva i kemisk eller elektronisk väg. Enligt uppgift var de skapade för CIA för flera decennier sen, och nu har patentet gått ut och de  kan säljas fritt...

Du får zooma in på bilden om du vill läsa resten av beskrivningarna!



VECKANS SKYLT
Jag kan inte sluta fundera på vad det är för gräns vid $270, som gör att straffavgiften i det här fallet ligger på just $271...


STORLEKAR
När man åkt bil ett tag pratar man om fartblindhet: man tappar insikten om hur fort man åker, det ser ju inte så snabbt ut, när man tittar genom rutan. Efter ett tag i USA får man storleksblindhet. Häromdagen behövde vi snabbt mjölk, och fick köpa en liten pluttmjölk från en kvartersbutik. Jätteliten! Sen insåg vi att pluttmjölken ju faktiskt är 1L - vi är så vana vid att se 2L som standard nu, och vanligtvis köper vi 4L flaskorna... För att inte tala om att smör ju förstås ska komma i 1L bunkar, allt annat är ju löjligt. Vad är det största i Sverige? 600gram?


MAC 'N' CHEESE
Jag har väl berättat för er om Mac 'n' Cheese? Det är amerikas svar på blodpudding: den där billiga snabba men ändå mättande maten man gör till ungarna eller sig själv när man inte orkar mer, men inte riktigt har förlorat kampen tillräckligt mycket för att gå ut och köpa hamburgare och pommes frittes. Mac 'n' Cheese består av makaroner, och stora mängder smält ost.
Häromdagen fick jag lära mig att man även kan få Mac 'n' Cheese utan Mac: i formen av en ostsoppa! Ostsoppa på burk. Ett nytt koncept för mig, men min man verkar gilla det... Det är lite granna som en kall fondy som man äter utan bröd.


RELIGION
Den finns överallt här - som en tunn hinna av olja på allting, eller en välgörande genomträngande doft, beroende på hur man ser på det. Ibland stöter man på den på oanade ställen - som i botten på pappglasen på kult-hamburgerian In&Out.


SHOPPING
Jag har varit och handlat kläder för 1.300 kronor! Och för det har jag fått fyra par byxor (ett par jeans, tre par finbyxor), fyra snygga toppar och en kavaj. Man känner sig så rik i affärerna här... Innan jag åker ska jag dessutom inhandla vandringssandaler och badkläder!
Det kommer vara hemskt att behöva vänja mig vid svenska klädpriser igen.

Soliga hälsningar,
Susanne

Amerikabrev 92

Veckan går i ohälsans tecken! Men det är spännande det också, i USA.

Under vår härliga roadtrip ner till Los Angeles blev jag sjuk och har sedan dess lyckats smitta både mamma och Mikael. I vanliga fall tycker väl Mikael och jag att lite förkylningar, halsont och feber inte är så farligt om man är ung och stark (och dessutom får man så kreativa perspektiv på sin dataanalys när man har feber!), men just den här gången kom det olägligt. Imorgon, måndag, ska Mikael opereras i halsen - en tonsilektomi som jag tror att det heter på svenska efter googling, eller "att operera bort tonsillerna" eller "det djävligaste halsont du någonsin haft i tre veckor", som Mikaels doktorn uttryckte det.

Jag var i de övre tonåren innan jag insåg att det fanns något industriland där man inte bara kunde gå till doktorn om man var sjuk - men som ni säkert vet, är det så i USA. Sjukvård är inte en rättighet, som republikanerna brukar säga. För de som har heltidsjobb, som Mikael har på Stanford, så ingår sjukförsäkringen i lönen. Men inte ens då slipper man oron för att sjukhusen inte ska ta hand om en. I förra veckan fick Mikael ett brev från sitt försäkringsbolag som sade att de krävde mer underlag innan de kunde godkänna Mikaels operation - den kanske inte var nödvändig, han kanske skulle klara sig tillräckligt bra med att fortsätta med andningsaparaten han har varje natt så att han inte slutar andas. Brevet kom på fredag eftermiddag, så det var en orolig helg innan vi kunde kontakta Mikaels doktor på måndag - och fick då höra att det inte var någon fara, de hade redan pratat med försäkringsbolaget, och allt var lugnt.
Men den här oron finns alltså där, även för de privilegierade som har bra försäkring. Om något händer så att du behöver en riktig kostsam behandling, kommer då ditt försäkringbolag att täcka det? De kommer lusläsa dina journaler, för att se att det inte finns något kryphål för dem så att de slipper betala.


Nå, några dagar innan en operation här, så ska man komma in på pre-op. Vi träffade först en kirurgassistent som noggrant berättade om operationen, och sedan narkosläkaren som berättade om narkosen. Det kändes väldigt bra. Lite lustigt är dock de eviga formulär man ska fylla i så snart man kommer i kontakt med läkarna. Det är one-size-fits-all formulär: oavsett om du är där för en glaskärva i foten, en hjärtoperation eller för att få astmamedicin, fyller du i samma formulär. Det skapar lite roliga effekter, som när Mikael tillfrågas om det finns någon som helst möjlighet att han kan vara gravid, eller ombeds berätta när han hade sin senaste mens. (När jag var inne för en infektion för något år sedan, fick jag fylla i hur många personer jag haft sex med under det senaste halvåret och vilket kön de hade!)



MISSIONSTATIONER
I Kalifornien finns det en hel del städer som heter Santa [Namn] och en hel del stora, fina gamla kyrkliknande byggnader som heter [Namn] Mission. Det är kvarlevor från den spanska, katolska, koloniseringen här. Spanska munkar och präster reste runt och bildade missionstationer, som alltsomoftast utgjorde regionens första skolor, bibliotek och sjukhus. De sysslade också framgångsrikt med att omvända hedningarna - när väl sjukdomar och krig decimerat tillräckligt många av din stam, verkar nog ett gudsbyte som en rätt bra idé. Många av missionsstationerna har skolor och kloster även idag.


Det är lätt att känna historiens vingslag här - de har varit navet för så mycket. På vissa sätt har de berikat människorna runt sig - böcker, taljor och block-teknik, stora kvarnar och något mer avancerad sjukvård än indianerna hade själva.


Men det går inte riktigt att gå på de här ställena utan att få en dålig smak i munnen. Religionen användes som ett slagträ för att slå sönder och nedvärdera stammarnas kultur, och de katolska skolorna drev en framgångsrik kampanj för att förinta så många indianspråk som möjligt... Den här muralen, av en högdragen munk som undervisar en indiankvinna, vars lilla barn sträcker sig mot munken, känns som en obehaglig symbol för just den händelseutvecklingen...


HEARST CASTLE
Nära San Simeon, precis utanför nationalparken Big Sur, ligger Hearst Castle. Det är något som är svårbeskrivet. Hearst var en sjuk, sjukt rik tidningsman under första halvan av nittonhundratalet. Han lade ner en halv förmögenhet på att bygga ett sagoslott, komplet med zoo med lejon, lamor, kängrur och zebror, i en vacker dal.


En hel del av slottets interiör och exteriör är taget från Europa - från fattiga aristokrater som säljer hela spisar, friser och statyer. In all fairness, ska det väl läggas till att många av aristokraterna i sin tur hade hackat loss dyrgriparna från Grekland, Italien och Egypten - som de här Sekhmetstatyerna


En av de mest storslagna sakerna, förutom riddarsalen, är inomhuspoolen.


Om ni går till den här linken, och klickar på färgklickarna på kartan, kan ni se 360-gradersbilder från några av rummen. Gör det! Det är värt fem minuter av din tid!

http://www.regal360.com/clients/hearst/hearstcastle/index.html

POMONA
Vi var i Pomona, utanför LA, i flera dagar. Tanken var att Mikael skulle gå och möta sig med matematiker, medan jag arbetade på hotellet - och att vi också skulle utforska LA. Tyvär blev jag förkyld, med feber och allt, ungefär när vi kom till hotellet. Men det finns ju värre ställen att vara sjuk på, än på ett lyxhotell.


Vi hade ett gigantiskt badkar mitt i vårt rum, och jag badade två-tre gånger per dag, med fjärrkontrollen till plattvn i ena handen och en kopp te i andra.


Snart ska vi gå till sängs, så vi kan gå upp tidigt och åka ut till sjukhuset för Mikaels operation. Det är ingen farlig operation, så det behöver ni inte vara oroliga över - återhämtningen är bara smärtsam. Annars är våra tankar hos vår släkt i Sverige just nu - mormor är riktigt riktigt sjuk, och vi önskar vi kunde vara där med henne. Nu ska jag dricka en kopp Himlagott te - ett te som mormor gav mig att dricka en av de sista gångerna jag var hos henne i januari, och som jag tagit med mig hit för att den blommiga, mjuka smaken påminner mig om henne.

Amerikabrev 91

(Det här inlägget kommer ursprunligen från http://amerikabrev.livejournal.com)
 


 
"...a very large and fine harbor, such that not only all the navy of our most Catholic Majesty but those of all Europe could take shelter in it."

Mina föräldrar har varit och besökt oss i Kalifornien den här veckan, och det har blivit en hel del äventyr. De har varit iväg själva och lekt och upptäckt under veckodagarna, men vi har hunnit med en hel del gemensamt på kvällar och helger. Ett typiskt San Francisco-måste är ju att beundra den magnifika Golden Gate-bron - och Golden Gate sundet, som den spänner över.



Vi har även varit iväg och sett på Redwoodträd och en lava-förstenad-skog. I den senare fanns det även massa andra förstenade saker - bland annat förstenat sköldpaddsbajs. Vi köpte inget.


I redwoodnationalparken Muir Woods, hittade jag den här härliga skylten. (Japp det är en spegel på skylten, som pilen pekar på :))


Mest har vi förstås hängt inne i staden. Vi har tittat på alla klassiska saker som hippieaffärerna i Haight-Ashbury, mexaffärerna i Mission district, kinaaffärerna i Chinatown, småpalatsen på California Street (högst uppe på kanten på downtowns stora kulle) och så - men har även hittat en del nya guldkorn. Vi åkte upp till baren Top of the Mark, som ligger mitt i, och högst upp i, San Francisos hjärta. Därifrån har man en ojämförlig utsikt, och kan dricka goda smoothies. Kom ihåg det, om ni kommer hit någon gång. Kom också ihåg, att hur platt kartan än är, så är SF ytterst backigt. En bild säger mer än tusen ord, säger man ju...


Förra gången mamma och pappa var här i USA, så fick de så väldigt dåligt mat, talar de alltid om. Därför har jag och Mikael gjort allvarliga försök att rädda upp landets matrykte. De första måltiderna vi åt var:
1) hemlagade kaliforniska tacos med nystekta bröd
2) oaxakanskt mexikanskt chokladtäckt kyckling, pupusas och tamales i Mission
3) Japansk shabu-shabu i Japantown (och sen vidare till en Etiopisk jazzbar)
4) Senegalesiska rätter med mycket yams, couscous, kyckling och stekta bananer i Mission.

Senare har vi även tagit med dem till en hawaiiansk tonga-bar, där vi åt buffé och njöt av den artificiella tropiska storm som bröt ut över inomhuspoolen en gång i halvtimmen. Vi har också tagit med dem till en av våra två favorit szechuanresturanger på Chinatowns bakgator, samt lagat amerikansk pannkaksfrukost till dem.


RESEFYND
Under våra resor har vi sett en del grafitti - men inte alls lika mycket som i Stockholm. Undrar vad det beror på. London har också, relativt sett, mindre grafitti än Stockholm... En rolig sak med San Franciscografittin är att det inte är ovanligt att den sitter på löstagbara klisterlappar! Hur coolt är inte det!


Något som däremot finns i överflöd här är skyltar med "Lösdriveri Förbjudet!" på. Cirkulera medborgare, cirkulera...


Och en annan sak, som aldrig uppehör att förvåna mig, är vilken livaktig och framträdande roll Frimurarna fortfarande har här i staterna. Här är ett stort monolitiskt frimurarhus, på bästa adress, men en stor frimurarmural (stor!) och vajjande frimurarflagga:


MOT LOS ANGELES
Nå, i lördags lämnade vi San Francisco för en liten biltur söderut mot Los Angeles, där jag och Mikael ska vara några dagar, medan föräldrarna tar sig vidare mot Las Vegas och sen Grand Canyon.

Först tog vi oss till Monterey, som har ett berömt akvarium och berömda fisk- och skaldjursresturanger (visst saknas det en enklare term för detta på svenska? Vi kanske ska börja använda "havsdjur" eller "havsföda" för seafood?). Vi åt krabba - som tyvär mest smakar som en dåligt tillagad kräfta - och himmelsk clam chowder.


Sen tänkte vi ta oss vidare genom den stora nationalparken Big Sur. Men vägen försvann.

Som i: rasade. Poff. Borta. Kvar var ett enda stort hål. Det hände på onsdagen - vi åkte på lördagsmorgonen. Ingen verkar ha blivit skadad av det, men i den overskådliga framtiden kan ingen åka in i nationalparken norrifrån. Och det finns inga alternativa vägar, om man inte åker 6-7 timmar runt hela området, och in söderifrån...


Så vi åkte runt - för in i Big Sur ville vi bestämt. Vädret var mycket bättre än väderleksrapporterna utlovade! Vilket innebär att det mest regnade hela tiden, men det var vackert ändå. Fantastiska vyer... Och jag fick tillfälle att testa mina allvädersskor, som väl mest är tänkta i stadsmiljö - men som är riktigt riktigt bra skor.

 


 


 


Imorgon ska vi se Hearst Castle, som jag förstått är USAs svar på Neuschwansteinslottet... Och sen bär det av till Hollywood!

kram på er,
Susanne

Amerikabrev 90

(Detta inlägg kommer ursprungligen från http://amerikabrev.livejournal.com)
SAINT PATRICK'S DAY
Sankte Patrik var ett irländskt helgon på 400-talet, och till hans ära så dricker irländare, folk med irländsk bakgrund, folk som gillar Irland, folk som bär Irlands typiska gröna färg på sina kläder, och, tja, alla andra, fulla i mars månad och strör gröna plasthalsband runt sig! I San Francisco högtidshålls tillfället med en runt tre timmar lång parad - och med det menas att det tar runt tre timmar från det att första till sista ekipaget börjar bege sig längs rutten...


Det var en strålande vacker vinterdag - fylld med vackra människor, som mina föräldrar, som besöker hos i SF den här veckan:





"On Saint Patrick's Day, everyone is Irish" lyder talesättet - men om man vill ha lite hjälp med att känna sig irländsk kan man sätta på sig gröna kläder eller accessoarer. Stora gröna hattar (ev. i form av ölbägare) är också ett plus. Glada festdeltgare - lite smålulliga trots att det var innan lunch - kantade Market Street


Är man tillräckligt högljudda i sina jubel kan man få en egen poliskonstapel som håller en sällskap.

Det var en del poliser som strosade runt längs kortegevägen - en hel massa av deras kollegor gick med i själva paraden dock, och kastade godis till folkmassorna. Det var ännu fler brandmän än poliser dock: de hade smyckat sina brandbilar med grönt. Till och med bombgruppen hade tagit ledigt för att gå på med i paraden!


Liksom i Kinesiska nyårsparaden som jag skrev om för några veckor sen, så är det en hel del politiker som rullar med i sina bilar. Till politikerna får man även räkna personer som Stadsåklagaren - kom ihåg att åklagare och dylika jobb är tillsatta genom allmänna val, så de måste visa upp sig för väljarna


Det fanns inte lika många söta dansande småbarn här - men det fanns en flickdansgrupp i fina irländska traditionella dansdräkter...


... och en pojkscoutsmusikkår som spelade.


(Boy Scouts of Americas militärmässiga disciplin känns väldigt världsfrämmande för en svensk scout, ska tilläggas...)

Lite senare såg vi några fotbollslag som gick med i paraden med flyttbara mål, och stannade var hundrade meter för att spela lite, medan paraden periodvis saktade ner!

På festivalområdet, som paraden slutade vid, fanns det mängder av mat och hantverkstånd. Den klart bästa var de som erbjöd cokladtäckt bacon... (Vi vågade inte prova. Är det här typiskt irländskt? Amerikanskt-irländskt?)


Vi har sen visat upp marijuana-hippie-turisttillhållet Haight-Ashbury för föräldrarna och gått på en supermysig ethiopisk jazz-piano-lounge i Fillmore. Och ätit Shabu-shabu, min favoriträtt när det gäller det japanska köket. (Förvånande nog märktes ingenting av den fruktansvärda jordbävningskatastrofen i Japan här i Japantown... Jag hade nästan väntat mig att se massa stängda affärer...)

MISSION

Vi har också varit i Mission District (mexikanskt konstnärstillhåll/slum med fantastiska små resturanger och affärer) och ätit Oaxakansk traditionell mat.


REI SPORTS


Sen var jag och min mamma iväg till Rei Sports (ungefär som Naturkompaniet, men fem-sex gånger större och med bättre priser) och nördade loss på alla vildmarksprylar. Mamma hittade fantastiskt fina färglada stövlar! Bland saker som fascinerade oss, men som vi väl inte var så sugna på att köpa, fanns:

"Dusch-på-påse":


Ett litet paket med 8 våtservetter - etiketterade sådana. En står det "ansikte-hals" på, en annan "vänster arm", en tredje "stjärt" osv. Det är för att man inte ska glömma att tvätta sig någonstans, antar vi, och för att inte smuts från en kroppsdel ska hamna på resten av kroppen... :-)

Sen har vi anti-björnspreyen. Vi betvivlar att den är effektiv... Men vi tänker inte testa.
"Counter Assault bear spray is designed to drive away bears in the event of an attack and this larger size ensures you'll have plenty for reserve."


Slutligen hittade vi många olika typer av smaksatta choklader! Däribland choklad smaksatt som Ramen nudlar...!


VECKANS SKYLT
Annars är nog veckans skylt den här, som är väldigt väldigt uttrycksfull, med sin gråtande gubbe:


 
 
Många kramar,
Susanne

Amerikabrev 89

Det här blogginlägget kommer ursprungligen från http://amerikabrev.livejournal.com !

Förutom lingvistik och smågatsupptäckande, var nog helgens höjdpunkt besöket på GDC - Game Developers Conference. Det är en gigantisk, årlig konferens för spelutvecklare, som i år hölls i San Francisco.


Det kostar egentligen en hel del att komma in, men vi volontärade för MADE - ett projekt som några vänner till oss arbetar på. MADE, Museum of Art and Digital Entertainment är ett spelmuseum, som kommer att fokusera på spel som konstform, och spelutveckling som ett hantverk.

Här är en film om projektet:

Läs mer om det här!

Och här är en Kickstarterhemsida, om du är en spelälskare som vill donera en femtilapp, så att museet faktiskt blir av:
http://www.kickstarter.com/projects/themade/the-museum-of-art-and-digital-entertainment


Förutom att hänga runt MADE-båset och rätt framgångsrikt fejka betydligt större kunskap om videospelshistorien än jag faktiskt har, så ägnade jag mässan åt att a)samla swag (gratisprylar) och b)titta på spännande nya spel och tekniker.

PROJEKT A): GRATISSAKER
Delprojekt a) gick riktigt bra - se här på mina skatter:

Diverse t-shirts, 1 GB usb-stickor, en riktigt riktigt bra atteflaska, en blå badanka, en rosa liten plastgris (en lång historia), några snygga tygpåsar, en galen apleksak som man kunde skjuta iväg som en slangbella i skyn, och som skrek hjärtskärande hela tiden (erkänn att du alltid velat ha en sån) och... wait for it...



En exopc tablet! Jag och Mikael fick varsinn. De kostar runt $600 i handen. Motprestationen var att vi fick låtsas vara app-utvecklare och sitta genom ett tvåtimmarsföredrag om MeeGo plattformen (linuxbaserad, open source, och nejnej inte alls dödsdömd av Nokias beslut att inte bara köra på MeeGo istället för Windows till sina telefoner... :-)).
För den äldre generationen ska jag påpeka att en tablet inte är något man sväljer, utan en dator utan tangentbord. Datorplatta, kanske man kan kalla det.
Just den här hade ett pre-Alfa OS (Intels MeeGo operativsystem) som var något av det buggigaste jag varit med om. Vi, och de flesta vi känner som var med på evenemanget, bytte snabbt OS, i vårt fall till det tyska WeTab...

PROJEKT B): COOLA SAKER
Mässan är till för spelutvecklare, som sagt - vilket innebär att mycket av det som visas upp är precis precis färdigutvecklat (och ibland knappt ens det). Saker och ting händer fort i spelutvecklingsbranchen numer. Vi tittade på en rund 3d skärm för hemmabruk som var helt otroligt cool.


Mikael försökte utan framgång att använda ett av hjärnvågsspelen på mässan. De har iofs varit ute i handeln ett tag, men det är lite touch and go på om de fungerar, så det är ett race att utveckla bättre versioner. Man sätter på sig ett diadem eller hjälm - någonting som har två kontaktpunkter med skallen. Det headset som Mikael provade hade kontakt via tinningen och örat, och mätte hjärnimpulser. Genom att koncentrera sig på en specifik sak, så ska maskinen kunna plocka upp det, och göra ett drag i spelet.


På tal om spännande spel, så var Bohm en av mina favoriter. Det är ett Zen-buddhistiskt spel, som gick ut på att man _inte_ skulle göra saker. Man rör sig försiktigt runt i spelvärlden, som centrerar sig kring ett stort, vackert träd, och upptäcker den stillsamt. Ju mer tålamod man har i att upptäcka och sitta och vänta och beundra, desto fler nya små vackra saker - löv som slår ut, blommor som sticker upp - händer. Finns det ett mål med spelet? Frågan kanske är en koan.



Det har skämtats en hel del om lukt-tv under årens lopp. På GDC var det inte mindre än två företag som marknadsförde luktmoduler för spel. De används inte i några kommersiella spel än, men av den amerikanska militären, berättade den glade försäljaren: blod och brinnande kroppar är tydligen en doft som det är bra att vänja soldaterna vid innan de åker till Afghanistan...


METAGAMING
För att byta till ett något mer lätthanterligt ämne, så blev alla speldeltagare uppmuntrade att gå med i mässans metaspel - det bestod av ett samlarkortspel, där korten representerade olika klassiska tv- och datorspel. Man fick ett litet klistermärke som det stod METAGAMER på, och närhelst man hittade en annan metagamer, så kunde man utmana henne till kamp! Man valde ett kampämne ("vilket spel är bäst?" "vilket spel borde vara obligatorisk i skolan") och ett av sina spel-spelkort och moståndaren fick välja ett annat. Sen hade var och en två minuter på sig att förorda varför just ens eget spel-på-spelkortet var bättre än motståndarens. De som stod runtomkring var domare, och korade en vinnare, som fick dra ett slumpvist valt kort från motståndaren. Den som hade flest kort-försedda-med-guldstjärna på slutet av mässan, vann. Något för svenska spelkonvent att ta över?



BOOTHBABES
Jag var ovetandes om fenomenet boothbabes innan den här mässan. En boothbabe är en riktigt snygg individ som står vid ditt mässbås och, ja, ser snygg ut. Kanske delar ut något. Har du riktigt jättetur så är hen en legitim representant för företaget, men rätt ofta är det väl tveksamt.
Runt GDC fanns det en och annan rätt typisk booth babe, som den här flamencodansösen som gjorde reklam för något spel


Men! Också medelålders män och kvinnor i långa magikerdräkter som fick nästan lika mycket uppmärksamhet, samt män och kvinnor i långa läkarrockar! Geeks, ftw! Vi har (även) icke-mainstreamiga sätt att mäta status.


MER ORGANISKT BLIR DET INTE

SF, SanFran, är ju hippie-techiens högborg. Här dog aldrig hippiekulturen ut, utan blandades med silicon valley teknologirevolutionen, liksom SF under alla århundraden har blandat sina många subkulturen. Många av våra marijuanarökande, hippieklädda, högbetalda datorkonsultvänner är veganer av olika sorter, och alla vet vad Rainbow Groceries är. Det är en riktigt stor organisk mataffär, med allt möjligt och omöjligt på sina hyllor. Exempelvis har de flera olika märken av bipollen - det innehåller tydligen mycket protein...


...Och hyllmeter efter hyllmeter av ÖRTER. Örter av alla sorter, former och färger. Maskrosrot och Devil's claw, exempelvis...


Jo, förresten! Som äkta hippietechie jympar man ju med fördel med sin WiiSports (en datorspelskonsol som känner av var du är i rummet och hur du är positionerad) - så vanligt är det att WiiSport har en egen avdelning i sportaffärerna... (Och i bokhandlarna, under Fitness)...


Sen kan man ju ägna sig åt egenpåhittad jympa, också.

Som våra grannar, exempelvis. Titta på den här bilden:


Vad är det här? Det verkar vara en krukväxt, som hänger från nödutgångsbalkongen, som finns utanför varje lägenhet. Men notera att den är för högt upp för att lägenheten under ska nå den. Den kan bara nås från lägenheten över. Någon har alltså sänkt ner blomkrukan, men kan inte få upp den utan en hel del krångel. Hen kan inte ens se blomkrukan...
Droger? Men det ser inte ut som marijuana...  (Och förresten så är det inte längre straffbart med marijuanainnehav eller bruk innanför SFs stadsgräns) Och vi vet inte riktigt hur andra drogväxter ser ut. Mest ser det ut som lite ogräs som växer hipp som happ, de verkar inte ta hand om sin kruka. Den är inte heller särskilt väl dold, för resten av grannarna i alla fall...

Nå, jag lämnar er med detta mysterium!

Kram,
Susanne

Amerikabrev 88

(Det här blogginlägget kommer ursprungligen från http://amerikabrev.livejournal.com)
Veckans Amerikabrev får fokus på skyltar av lite olika slag! Vi har flängt runt till kompisar i olika delar av San Francisco en hel del, och då stöter man på roliga saker.

DAGLÖNARE
Daglönare är ett ord jag kan från svenska - jag har nog läst det i en skönlitterär bok, kanske, eller en artikel från svunna decennier. Jag tror att det betyder någon som får betalt dag-för-dag, som dyker upp på en arbetsplats och kanske får jobb den dagen, kanske inte. Men bilden ordet frammanar är inte en av vikariepooler, manpower och konsulter med egen firma - utan av lite sjaskiga, råbarkade män som gärna skulle vilja, men inte kan få, en fast anställning.
Just den typen av arbetssökande, day laborers, har jag även sett i amerikanska tv-serier och nyhetsreportage - då filmar man ofta från en trottar någonstans, där ett antal, ofta mest spansktalande, män står och väntar på att presumptiva arbetsgivare ska åka förbi och plocka upp dem. Man får känslan att det vanligen rör sig om svartjobb i byggbranchen eller trädgårds/städbranchen.
I Michigan fanns det inga sådana uppsamlingsplatser som jag såg - men en hel del män som stod med skyltar längs vägarna, och erbjöd arbete - vilket arbete som helst - för mat. "Will work for food". De blev upplockade lite då och då.
Men! Nu i veckan hittade jag just en sådan uppsamlingszon jag kände igen från The Wire och nyheterna - Day Laborer Hiring Zone, i Oakland!
Mer effektivt än arbetsförmedlingen? Troligen. Rätt stor risk att bli utnyttjad, dock. Det är nog ingen slump att även riktigt fattiga kvinnor undviker de här ställena.



YMCA
KFUM-K, Kristna förmedlingen Unga Män, Unga Kvinnor, heter ju på engelska YMCA och YWCA, Young Men's Christian Association resp Young Women's Christian Association. Vi kanske mest känner till dem från sången med de expansiva gesterna. De är en viktig del av det amerikanska samhället - en slags ungdomsgård kopplad med Studiefrämjandet, ungefär, där man för en billig penning kan få gå kurser och syssla med idrott. Organisationens glansdagar kanske ligger lite bakom den, men den är fortfarande väldigt livaktig.
En rolig sak som jag och Mikael stötte på häromdagen var den gamla fina YMCA-byggnadens pojkingång! Vid något tillfälle hade de könsegregerade ingångar.


ESOTERISKA SKÄMT
Vissa saker är bara roliga för att andra inte förstår dem. Som plastblomman FEJKA som säljs på IKEA! Tokroligt, när man tänker på att amerikanarna inte fattar namnet... Eller så var vi bara väldigt trötta. :)


En annan rolig sak på IKEA - dit vi gick för att leta roliga material till den laserskärare vi har tillgång till - var kanelbullarna. Amerikaner har lite svårt för bakelser som inte har icing, frostning, på sig. Det känns liksom fel, säger många. Så ok då, att man kan få spritsa på lite sockerfrostning på bullarna, fast lite hädiskt är det allt. Men! Man kan också betala 50c mer för att få hela bullen täckt mer sockerlösning. Svenskuppror!


UGGLETJÄNSTER
En sen natt när vi var på väg hem, stötte vi på den här skylten, som fick mig att nästan förvänta mig att Harry Potters uggla Hedvig skulle komma nersvepande mot oss...


Till sist måste jag få dela med mig av den här postern, som våra vänner Xander och Quinn har i sitt hus:
(Den kan också laddas ner från Crimethinc's hemsida)
 



Varma hälsningar,
Susanne

Amerikabrev 87

 ALLA HJÄRTANS DAG!
Alla Hjärtans Dag är en viktig helgdag här i USA, och affärer och gator är tokfulla med folk. Det vet jag, eftersom jag sprang runt och letade efter en mycket specifik Allahjärtansdagspresent till Mikael, och stötte på varenda en. Mitt mål var att hitta en guldbelagd silverkedja till honom, men de enda jag hittade var antingen rent guld, eller alldeles för korta - eller alldeles för tjocka. Modet verkar vara för män att ha blingiga stora länkar på långa kedjor, och kvinnor pyttiga länkar i korta kedjor - åtminstone en affär försökte övertyga mig att det min man verkligen förtjänade var en kedja ner till magen med länkar stora som mitt lillfinger... (I slutändan köpte jag kedja och låsmekanism separat åt honom, och ska nu bara hitta en smyckestång och komponera en egen.)
Mikael, däremot, hade en helt fantastisk Allahjärtansdagspresent till mig - han hade lött och mixtrat till ett kort av ett kopparkretskort, med vackra art deco-blommor vars blinkningar sköttes av en liten 8-bitsdator. Fantastiskt vackert, fantastiskt skickligt!
 
 



Sen åt vi förstås en fin Allahjärtansdagsmiddag (Ceasarsallad)...
 



... och avslutade med semlor!



Vi har lärt oss att pudersocker är lätta tt göra i mortel...



...och att amerikansk grädde är Läskig. Den blir så där fast, som grädde ser ut att vara i filmer, men som svensk grädde aldrig blir. Lämnar du svensk grädde i kylen en timme, kommer den ha börjat förlora sin form. Amerikansk grädde kan du lämna i kylen en vecka, utan att den tappar något av sin fasthet, eller sin smak... Någon kökskemist som vill gissa varför? Pastöriseringen?



HACKERSPACE OCH SUPERHAPPYDEVHOUSE
Jobbmässigt har det varit mycket athabatanska språk den här veckan - och jag har fått några sidor till skrivna på min masteruppsats! Sakta, sakta, sakta, men säkert? Jag har jobbat en del på Noisebridge - den tekno-sociala klubben där Mikael är medlem. Man kan alltid hitta galna roliga saker - eller personer - på Noisebridge. I förgrunden här ses några modifierade skumgummigevär: de används egentligen av barn för att skjuta på varandra, men här är de omgjorda till att ge automateld :). Samtidigt i andra ändan av lokalen mixtrar några hobbykökskemister med smaker, i hantverkshörnan jobbar en kille med industrisymaskinen, i elektroniklabbet sitter någon och löder, och i biblioteket och utspridda på diverse soffor hänger det massa folk som jobbar på sina laptops.



Många av Noisebridgemedlemmarna var också med på SuperHappyDevHouse tillställningen - en öppen fest för teknikintresserade som sponsras av diverse olika företag. Tidigare har den hållits bland annat på Microsofts högkvarter, men nu i helgen var den på Teknikmuseet i San Jose. Det var väldigt roligt och fantastiskt stimulerande. Majoriteten av de närvarande arbetade på olika startups i Silicon Valley, eller på etablerade firmor som google/twitter etc - eller var från olika universitet. När vi inte pratade med folk eller lyssnade på föredrag, utforskade vi museet fram till midnatt. De hade en hel del söta robotar, som denna som kommer ihåg, även efter tiotusentals drag, var den har placerat bokstavskuber, och glatt stavar ut ord man ber den stava



En annan barnsligt rolig apparat var det här "instrumentet" som man kunde ange ackord för och få att spela



KINESISKA NYÅRET
I lördags var det den sedvanliga kinesiska nyårsparaden! Ett fantastiskt spektakel som deltagarna övar för i månader. Stora mängder skolor, klubbar och företag ställer upp med paraddeltagare som dansar och står i, eller som står och viftar från vackra ekipage ("floats").



Mest av allt ville jag se den undulerande vackra kinesiska drakarna! Här är några små filmer:








SMÖRGÅSTÅRTA
Det har varit en hel del festande i helgen - vi började med en utflykt med några kompisar till en hemlighetsfull Speakeasy, som jag får berätta mer om nästa vecka, och avslutade med en trevlig middag med Steve och Miah, där vi överröste dem med svenskheter. De gillade semlorna, men inte ens rikigt berusade/höga kunde de stå ut med Kalles Kaviar... :-) Och vi bjöd dem på smörgåstårta. Är den inte fin, så säg:



VECKANS PAPPERSBIT
...är de amerikanska sedlarna. Det enda som skiljer svenska sedlar av samma valör från varandra är serienumret - men de amerikanska har flera olika platser där delar av serienumret står! Här kan man se en L-serie från San Francisco, och en K-serie från Texas!



Nu ska jag avslutade det här innan jag blir så trött att jag ramlar ihop. Det har varit en fantastisk vecka!
Många kramar,
Susanne